Just idag.
Härlig golfrunda med ICE, gjorde tre par på första nio hålen. Nästa nio gick inte lika lysande, men jag är nöjd.
***
De ringde från guldbutiken och meddelade att min ring är klar. Blinget till Bitchen är klart för avhämtning. Diamonds are a Girls best friend!
***
Digitalboxen (som vi skulle ha hämtat för ca fem år sedan men inte gjort det och har därför haft världens sopigaste bild) är nu installerad. Tack Lilla för dina teknikskills! Nu har vi ALLA kanaler i en vecka, så hittills har jag tittat lite golf och Lilla har deklarerat att det blir familjen Flinta hela kvällen.
***
Nu väntas gäster hastigt och lustigt så jag måste hälla ner min läckra lekamen i något mer representativt än en handduk.
Trevlig helg!
5/31/2013
5/30/2013
Är aldrig snäll
Han håller fram ett etui m.ed ett par vackra örhängen och säger:
Jag köpte de här för ett tag sedan och tänkte att du skulle få dem när du sagt nåt snällt eller gjort nåt snällt... Men nu har jag gett upp, för det händer aldrig.
Scenen är ut Erin Brockovic och det slår mig att det är mig han pratar om, Erins kille.
Det är sällan jag är snäll eller säger något snällt.
Så känns det i alla fall. Idag.
Jag köpte de här för ett tag sedan och tänkte att du skulle få dem när du sagt nåt snällt eller gjort nåt snällt... Men nu har jag gett upp, för det händer aldrig.
Scenen är ut Erin Brockovic och det slår mig att det är mig han pratar om, Erins kille.
Det är sällan jag är snäll eller säger något snällt.
Så känns det i alla fall. Idag.
5/29/2013
Svennebananvarning
Ikväll klockan nio. Erin Brockovic. För typ jag vet inte vilken gång.
Den här dagen behöver sannerligen en feelgoodrulle.
Fridens liljor på er.
Den här dagen behöver sannerligen en feelgoodrulle.
Fridens liljor på er.
5/27/2013
Vad vet man...
...om hur folk har det?
När man har sina mörka stunder så har man en tendens att tro att alla andra har det så bra och lever så fulländade liv. Det är ju för konstigt, för om man prövar den tanken så inser man att den inte kan vara sann: alla andra är så lyckliga, har inga ryggsäckar, inga problem och inga sorger.
Inte kunde man tro att i skilsmässofamiljen så hotar den lilla sonen att döda sin mamma alternativt att hoppa ut genom fönstret för att hon skilt sig från pappan och numera dejtar tonårsdotterns kompis pappa. Lilla sonen bor nu hos en annan familj i väntan på att allt ska stabilisera sig. Man blir gråtfärdig.
I en annan familj vill den lilla dottern inte bo hemma längre för att den äldre dottern med en diagnos är så konstig, och det är pinsamt att ta hem kompisar. Ja, detta scenario är pågående i två familjer i min omgivning. Fy, så jobbigt!
I ett tredje fall har dottern klara borderlinebeteenden och nu har hon slutat att äta.
Det märkliga i livet och det som måste kallas självbevarelsedrift är att människan klarar sig igenom svårigheter som dessa. Och om jag ska tala av egen erfarenhet vet jag att när man är mitt i det så är det bara att uthärda och ta en dag i taget.
Och när man i efterhand rekapitulerar vad man varit med om så säger man till sig själv:
Det där låter ju som en mardröm, det kan väl ingen människa klara!
Inte för att jag är religiös men man säger ju att Gud ger en de prövningar han tror att man mäktar med.
Låt oss tänka lite extra på dem som har det svårt just nu.
Och vara tacksamma för att vi har tagit oss igenom.
När man har sina mörka stunder så har man en tendens att tro att alla andra har det så bra och lever så fulländade liv. Det är ju för konstigt, för om man prövar den tanken så inser man att den inte kan vara sann: alla andra är så lyckliga, har inga ryggsäckar, inga problem och inga sorger.
Inte kunde man tro att i skilsmässofamiljen så hotar den lilla sonen att döda sin mamma alternativt att hoppa ut genom fönstret för att hon skilt sig från pappan och numera dejtar tonårsdotterns kompis pappa. Lilla sonen bor nu hos en annan familj i väntan på att allt ska stabilisera sig. Man blir gråtfärdig.
I en annan familj vill den lilla dottern inte bo hemma längre för att den äldre dottern med en diagnos är så konstig, och det är pinsamt att ta hem kompisar. Ja, detta scenario är pågående i två familjer i min omgivning. Fy, så jobbigt!
I ett tredje fall har dottern klara borderlinebeteenden och nu har hon slutat att äta.
Det märkliga i livet och det som måste kallas självbevarelsedrift är att människan klarar sig igenom svårigheter som dessa. Och om jag ska tala av egen erfarenhet vet jag att när man är mitt i det så är det bara att uthärda och ta en dag i taget.
Och när man i efterhand rekapitulerar vad man varit med om så säger man till sig själv:
Det där låter ju som en mardröm, det kan väl ingen människa klara!
Inte för att jag är religiös men man säger ju att Gud ger en de prövningar han tror att man mäktar med.
Låt oss tänka lite extra på dem som har det svårt just nu.
Och vara tacksamma för att vi har tagit oss igenom.
Mors Dag
Den muggen skulle alla vi mammor ha fått på Mors Dag. Så att vi dämpar kraven på oss själva.
Eller hur?
5/23/2013
Mamma visar sig
Är det bara jag som har känt som på bilden? Ibland visar hon sig i mitt kroppspråk också...
5/21/2013
If ít´s broken - try to fix it!
If it ain´t broken - don´t fix it.
Men om något är dåligt då? Om något är helt uppåt väggarna? Om det går att rätta till ett fel och istället göra rätt?
Jag tillhör en kategori människor som står upp för vad jag tycker och jag är dessutom villig att ta strid för det. Det är ett starkt och uttalat mönster i mitt liv har jag precis upptäckt.
Jag kan rada upp ett antal händelser nu där jag i samstämmighet med en grupp andra människor uppmärksammat något som inte är som det ska, något som skulle kunna vara bättre eller till och med något där grova överträdelser skett. De Andra har varit eniga om att Det Är Inte Bra. Men vad händer sen? Jo, de tar inte striden och låter ett fåtal andra försöka nå förändring, ett fåtal där jag oftast ingår.
Jag tycker att det är intressant med dessa två typer av reaktioner: att agera och att inte agera. Jag börjar lära mig nu att vissa väjer för det svåra, de vill inte att det ska bli otrevligt. Om det är för att de inte vågar, för att de inte ids, för att de är rädda, för att de är bekväma eller något annat - jag vet inte.
Jag kanske bara är dum, korkad och naiv som står på mig och tror att det går att förändra saker, för i backspegeln kan se att jag förlorat åtskilliga strider men det jag har vunnit är tillfredsställelsen att ha stått upp för mig själv. Och i efterhand visar det sig ofta att jag förlorat slaget men vunnit det mer långsiktiga kriget.
If it´s broken - try to fix it!
Det är min melodi.
Sen är det bara att bryta ihop och komma igen.
Till nästa strid.
Men om något är dåligt då? Om något är helt uppåt väggarna? Om det går att rätta till ett fel och istället göra rätt?
Jag tillhör en kategori människor som står upp för vad jag tycker och jag är dessutom villig att ta strid för det. Det är ett starkt och uttalat mönster i mitt liv har jag precis upptäckt.
Jag kan rada upp ett antal händelser nu där jag i samstämmighet med en grupp andra människor uppmärksammat något som inte är som det ska, något som skulle kunna vara bättre eller till och med något där grova överträdelser skett. De Andra har varit eniga om att Det Är Inte Bra. Men vad händer sen? Jo, de tar inte striden och låter ett fåtal andra försöka nå förändring, ett fåtal där jag oftast ingår.
Jag tycker att det är intressant med dessa två typer av reaktioner: att agera och att inte agera. Jag börjar lära mig nu att vissa väjer för det svåra, de vill inte att det ska bli otrevligt. Om det är för att de inte vågar, för att de inte ids, för att de är rädda, för att de är bekväma eller något annat - jag vet inte.
Jag kanske bara är dum, korkad och naiv som står på mig och tror att det går att förändra saker, för i backspegeln kan se att jag förlorat åtskilliga strider men det jag har vunnit är tillfredsställelsen att ha stått upp för mig själv. Och i efterhand visar det sig ofta att jag förlorat slaget men vunnit det mer långsiktiga kriget.
If it´s broken - try to fix it!
Det är min melodi.
Sen är det bara att bryta ihop och komma igen.
Till nästa strid.
5/20/2013
Hur hantera?
Lilla spelar som bekant handboll och har gjort så i många år nu. Hon har fram till för drygt ett år sedan haft en god relation till sina tränare men nu är det slut med det.
Nu känner hon sig negativt särbehandlad, tränaren hackar på henne för saker som även de andra i laget gör. Hon känner sig ständigt bevakad och tycker att om hon är tyst så får hon skit för det och om hon skrattar så får hon höra att hon är ofokuserad eller: "vad är det nu som är så roligt?", sagt i en arg ton.
Jag har länge och ofta försökt att lirka: "Hon kanske bara hade en dålig dag". "Men vad sa du då som gjorde henne irriterad?" "Kan du inte ha missförstått?" "Kan inte du ta första steget och försöka skoja lite med henne(tränaren) så att ni kommer on speaking terms?"
Kort sagt jag har försökt att dämpa hennes frustration och verkligen inte köpt allt det hon sagt rakt av. Bara för att hon känner sig illa behandlad behöver det ju inte vara intentionen från den vuxne. osv.osv.
Till saken hör att jag, liksom Lilla tycker att tränaren beter sig tokigt, och har en trist attityd alldeles för ofta. Nu har det blivit klart att denna tränare stannar i laget ytterligare ett år. Jag säger till Lilla att vi måste gilla läget, kämpa och inte ge upp och att hon måste försöka att blunda och stänga öronen för sitt eget bästa.
Lilla är stark och jag tror att hon klarar det, samtidigt känner jag en oro för hur detta ska påverka henne. Ett år med träning tre gånger i veckan + match så gott som varje helg. Detta med en person som Lilla tycker behandlar henne oschysst.
Nu känner hon sig negativt särbehandlad, tränaren hackar på henne för saker som även de andra i laget gör. Hon känner sig ständigt bevakad och tycker att om hon är tyst så får hon skit för det och om hon skrattar så får hon höra att hon är ofokuserad eller: "vad är det nu som är så roligt?", sagt i en arg ton.
Jag har länge och ofta försökt att lirka: "Hon kanske bara hade en dålig dag". "Men vad sa du då som gjorde henne irriterad?" "Kan du inte ha missförstått?" "Kan inte du ta första steget och försöka skoja lite med henne(tränaren) så att ni kommer on speaking terms?"
Kort sagt jag har försökt att dämpa hennes frustration och verkligen inte köpt allt det hon sagt rakt av. Bara för att hon känner sig illa behandlad behöver det ju inte vara intentionen från den vuxne. osv.osv.
Till saken hör att jag, liksom Lilla tycker att tränaren beter sig tokigt, och har en trist attityd alldeles för ofta. Nu har det blivit klart att denna tränare stannar i laget ytterligare ett år. Jag säger till Lilla att vi måste gilla läget, kämpa och inte ge upp och att hon måste försöka att blunda och stänga öronen för sitt eget bästa.
Lilla är stark och jag tror att hon klarar det, samtidigt känner jag en oro för hur detta ska påverka henne. Ett år med träning tre gånger i veckan + match så gott som varje helg. Detta med en person som Lilla tycker behandlar henne oschysst.
5/16/2013
Mitt 70-tal
Tillbakablickarna fortsätter.
Var nog en ganska trygg och harmonisk tonåring. Kommer i alla fall inte ihåg någon specifik oro.
Stickor och strån yrde när jag bråkade med Moder, men det var väl kompisarna som var det centrala i livet så det bekom mig inte.
I skolan var jag inte de som tvekade att säga min mening och ifrågasätta. Äpplena faller inte så långt från äppelträdet om man så säger... Kan du inte vara liiiite smart i din framtoning, säger jag uppfordrande till Lilla. Ähum.
Kompisgänget var stort och blandat och präglades av schyssthet mellan tjejerna och jämlikhet med killarna, det sistnämnda berodde nog på att vi alla spelade handboll och hade en slags gemensam nämnare i det. Fritidsgården eller grusplanen var den naturliga mötesplatsen.
Blandband, häxblandning, axelvaddar, fruit-of-the-loomtshirts, Boppers, Nationalteatern, Pugh, frisbee, rollerdisco och Marilynjeans så tajta att knapparna vid fickorna lämnade blåmärken på höftbenen och när de var nytvättade fick man lägga sig på sängen och dra på sig dem med hjälp av en gaffel i blixtlåset. Ingen cykel till plugget den dan.
Några pojkvänner passerade revy, och sen hur det nu gick till så var jag tillsammans med P.
Som 16-åring åkte jag på min första charter, förlovade mig med P. (Tänk om Stora eller Lilla...?)
Vi var Paret i tio år, en institution i kompisgänget. P & K eller K & P, vi hörde liksom ihop.
Och så lite mer nostalgibilder på det:
Sorry för bildsammelsuriet. Har inte riktigt fått kläm på tekniken...
Var nog en ganska trygg och harmonisk tonåring. Kommer i alla fall inte ihåg någon specifik oro.
Stickor och strån yrde när jag bråkade med Moder, men det var väl kompisarna som var det centrala i livet så det bekom mig inte.
I skolan var jag inte de som tvekade att säga min mening och ifrågasätta. Äpplena faller inte så långt från äppelträdet om man så säger... Kan du inte vara liiiite smart i din framtoning, säger jag uppfordrande till Lilla. Ähum.
Kompisgänget var stort och blandat och präglades av schyssthet mellan tjejerna och jämlikhet med killarna, det sistnämnda berodde nog på att vi alla spelade handboll och hade en slags gemensam nämnare i det. Fritidsgården eller grusplanen var den naturliga mötesplatsen.
Blandband, häxblandning, axelvaddar, fruit-of-the-loomtshirts, Boppers, Nationalteatern, Pugh, frisbee, rollerdisco och Marilynjeans så tajta att knapparna vid fickorna lämnade blåmärken på höftbenen och när de var nytvättade fick man lägga sig på sängen och dra på sig dem med hjälp av en gaffel i blixtlåset. Ingen cykel till plugget den dan.
Några pojkvänner passerade revy, och sen hur det nu gick till så var jag tillsammans med P.
Som 16-åring åkte jag på min första charter, förlovade mig med P. (Tänk om Stora eller Lilla...?)
Vi var Paret i tio år, en institution i kompisgänget. P & K eller K & P, vi hörde liksom ihop.
Och så lite mer nostalgibilder på det:
Sorry för bildsammelsuriet. Har inte riktigt fått kläm på tekniken...
5/14/2013
De tidiga åren
50 år sedan jag föddes och dags för en tillbakablick.
Året var 1963.
Moder ensamstående, 20 år gammal, pappan som satt på Långholmen för bilstöld eller liknande. Mormor och morfar som ställde upp trots folk som tittade snett.
Morfar på promenad med mig, stolt som en tupp:
"Å, så söt!", utbrast folk.
"Ja, det har hon efter mig", svarade han.
Ny man i Moders och mitt liv. Kommer ihåg när vi lekte Kanarieöarna på golvet i vardagsrummet, lampskärmen av så blev det vips sol. Miniatyrflaska med whiskey till honom medan jag solade på filten. Efter tio och tolv år kom Broder och Syster sen separation. Jag tyckte om honom.
Jag som tonåring, spelade handboll, umgicks med kompisar, bra betyg i skolan ,första pojkvännen. Han åkte senare fast för knarksmuggling i Grekland och satt även han i fängelse. Tidigare har jag skrivit om min uppväxt och inser att den låter väldigt dramatisk. Jag menar, bara i detta inlägg nämner jag ordet fängelse två gånger och läser du det tidigare inlägget blir det inte direkt mer Bullerbyvibbar.
Konstigt vad livet bjuder på.
Men det är kanske inte unikt.
Det kanske snarare är Bullerbyn som är väldigt ovanlig?
Året var 1963.
Moder ensamstående, 20 år gammal, pappan som satt på Långholmen för bilstöld eller liknande. Mormor och morfar som ställde upp trots folk som tittade snett.
Morfar på promenad med mig, stolt som en tupp:
"Å, så söt!", utbrast folk.
"Ja, det har hon efter mig", svarade han.
Ny man i Moders och mitt liv. Kommer ihåg när vi lekte Kanarieöarna på golvet i vardagsrummet, lampskärmen av så blev det vips sol. Miniatyrflaska med whiskey till honom medan jag solade på filten. Efter tio och tolv år kom Broder och Syster sen separation. Jag tyckte om honom.
Jag som tonåring, spelade handboll, umgicks med kompisar, bra betyg i skolan ,första pojkvännen. Han åkte senare fast för knarksmuggling i Grekland och satt även han i fängelse. Tidigare har jag skrivit om min uppväxt och inser att den låter väldigt dramatisk. Jag menar, bara i detta inlägg nämner jag ordet fängelse två gånger och läser du det tidigare inlägget blir det inte direkt mer Bullerbyvibbar.
Konstigt vad livet bjuder på.
Men det är kanske inte unikt.
Det kanske snarare är Bullerbyn som är väldigt ovanlig?
5/13/2013
Borta bra men hemma bäst
Hemma igen då efter en vecka i Italien. Det blev tre rundor golf för ICE och mig. Synd bara att banan var så kuperad så vi var tvungna att hyra bil. Familjen Flintavarning!
Eftersom vi hade varsina lägenheter, tjejerna och vi, så blev det inga större känslostormar mellan mig och Stora/Lilla. Skönt. Jag var inte ens inne i deras lägenhet. Varför, liksom, när jag vet att jag inte kan hålla mig från att kommentera deras brist på ordningssamhet, åtminstone om jag använder mig själv som måttstock. Om jag inte kan hålla mig i skinnet är det bättre att hålla mig undan.
Ett litet utbrott första kvällen bara som kulminerade i ett gräl i taxin mellan mig och Stora. Hoppas att föraren var van vid temperamentsfulla kunder, det var hårtorksvarning för att prata i Alan Fergusson-termer.
Vädret var blandat med mulet, sol och regn om vart annat. Härligt i alla fall när man kommer in i semester-mode och kan sitta på balkongen och dröna i evigheter.
"Titta, nu går hunden över gatan igen."
"Jaha, nu är crazy-cat-lady på plats på granntomten igen och pratar högt för sig själv."
Tjejerna var lite rastlösa i början men sedan gick de också ner i tempo och kunde njuta av dagarna.
Mycket god mat och dryck blev det också så nu måste motionären i mig väckas upp på allvar.
Eftersom vi hade varsina lägenheter, tjejerna och vi, så blev det inga större känslostormar mellan mig och Stora/Lilla. Skönt. Jag var inte ens inne i deras lägenhet. Varför, liksom, när jag vet att jag inte kan hålla mig från att kommentera deras brist på ordningssamhet, åtminstone om jag använder mig själv som måttstock. Om jag inte kan hålla mig i skinnet är det bättre att hålla mig undan.
Ett litet utbrott första kvällen bara som kulminerade i ett gräl i taxin mellan mig och Stora. Hoppas att föraren var van vid temperamentsfulla kunder, det var hårtorksvarning för att prata i Alan Fergusson-termer.
Vädret var blandat med mulet, sol och regn om vart annat. Härligt i alla fall när man kommer in i semester-mode och kan sitta på balkongen och dröna i evigheter.
"Titta, nu går hunden över gatan igen."
"Jaha, nu är crazy-cat-lady på plats på granntomten igen och pratar högt för sig själv."
Tjejerna var lite rastlösa i början men sedan gick de också ner i tempo och kunde njuta av dagarna.
Mycket god mat och dryck blev det också så nu måste motionären i mig väckas upp på allvar.
5/11/2013
5/08/2013
5/04/2013
Semester!
Snart dags för avfärd mot Italien och Lucca. Vädret ser väl inte ut att bli toppen direkt men vi får väl kuska Toscana runt i bilen då, istället för att golfa och ligga vid poolen.
Dessutom ska vi träffa delar av handbollsfamiljen någon dag då de befinner sig endast några mil bort. Mysigt!
Senaste nytt på psykfronten: Divina har kickat in och jag är hyfsat balanserad. Det bådar ju gott.
Får se om det går att blogga från mobilen och kanske slänga in några bilder. Men jag tror du som är kvar i gamla Svedala kommer att vara för upptagen med att njuta av de första härliga sommardagarna för att hinna läsa mig.
Ciao!
Dessutom ska vi träffa delar av handbollsfamiljen någon dag då de befinner sig endast några mil bort. Mysigt!
Senaste nytt på psykfronten: Divina har kickat in och jag är hyfsat balanserad. Det bådar ju gott.
Får se om det går att blogga från mobilen och kanske slänga in några bilder. Men jag tror du som är kvar i gamla Svedala kommer att vara för upptagen med att njuta av de första härliga sommardagarna för att hinna läsa mig.
Ciao!
5/02/2013
Om skam
Fortsätter arbetet med att rota fram mitt riktiga jag.
I boken Från skam till självrespekt av Marta Weston Cullberg hittar jag några pusselbitar.
Hon skriver bland annat att en person med inbyggd skam till och med känner skam av att bli behandlad på ett älskvärt sätt, eftersom hon inte anser att hon är värd att älskas.
Det kan jag känna igen mig i. Häromveckan så ställde hela familjen upp och handlade, lagade middag osv, på ett väldigt gulligt sätt - och jag kände mig skyldig. Hade min deppighet tvingat fram deras beteende - stackars dem och fy på mig för detta tilltag.
I stället borde jag ju uppskatta deras empatiska förmåga och se det som en gåva. Men icke.
Boken pekar också på att det är intressant att se på när i livet den här skamkänslan grundlades. Och jag måste nog fundera lite på och titta tillbaka på vilka röster och vilka omdömen som gett mig den här tunga ryggsäcken. Nästa steg är att försöka se det lilla barnet som man var då, se det med nya ögon och trösta och uppmuntra det så här i efterhand.
I ett exempel i boken berättar en kvinna om att hon ständigt bär med sig Sitt Lilla Barn och att hon försöker vara dess bästa vän, tröstare och uppmuntrare.
En fin bild, tycker jag. Och ett förhållningssätt väl värt att pröva.
Då får också Sniptanten och Rivierakärringen sällskap av en lite snällare typ.
Läs mer om mina delpersonligheter här.
I boken Från skam till självrespekt av Marta Weston Cullberg hittar jag några pusselbitar.
Hon skriver bland annat att en person med inbyggd skam till och med känner skam av att bli behandlad på ett älskvärt sätt, eftersom hon inte anser att hon är värd att älskas.
Det kan jag känna igen mig i. Häromveckan så ställde hela familjen upp och handlade, lagade middag osv, på ett väldigt gulligt sätt - och jag kände mig skyldig. Hade min deppighet tvingat fram deras beteende - stackars dem och fy på mig för detta tilltag.
I stället borde jag ju uppskatta deras empatiska förmåga och se det som en gåva. Men icke.
Boken pekar också på att det är intressant att se på när i livet den här skamkänslan grundlades. Och jag måste nog fundera lite på och titta tillbaka på vilka röster och vilka omdömen som gett mig den här tunga ryggsäcken. Nästa steg är att försöka se det lilla barnet som man var då, se det med nya ögon och trösta och uppmuntra det så här i efterhand.
I ett exempel i boken berättar en kvinna om att hon ständigt bär med sig Sitt Lilla Barn och att hon försöker vara dess bästa vän, tröstare och uppmuntrare.
En fin bild, tycker jag. Och ett förhållningssätt väl värt att pröva.
Då får också Sniptanten och Rivierakärringen sällskap av en lite snällare typ.
Läs mer om mina delpersonligheter här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)