Varning: egoegoego

"Jag kan inte tro att du är femtio", säger kvinnan när vi står på tolfte hålet.
"Jag skulle gissa fyrtio", fortsätter hon.

"Oj, jag får nästan gåshud", utbrister hon när jag berättar om vad jag skrivit i min dagbok, alltså här.

Kan det räcka med att tänka sig tio år yngre?

Vore ju praktiskt isåfall...

Nu är jag fyrtio igen!

Jag har inte glömt bloggen, men livet är så underbart just nu.
Och det blir ju lite enahanda att skriva om det vareviga dag...

Men du som följt mig ett tag förstår säkert att jag känner det som "efter regn kommer sol" - både i bokstavlig och metaforisk betydelse.

Och i höst blir det Filmvetenskap på Stockholms Universitet och då hoppas jag få väcka upp min kreativa ådra som varit uttorkad under en period.
Nya utmaningar, nya bekantskaper och kanske en ny Bitch.

Den här sommaren har gjort mig tio år yngre!

Och myggarmbandet har sannerligen inte behövts...

Sköt om dig!

Nemas problemas!

Här på Älggården går livet sin gilla gång. Rutinen ser ut som följer: sover till 8.30. äter frukost i solen. Slår ut på första tee vid 11. Spelar bra! Öl på Terassen på golfklubben. Hem för att inta horisontalläge i solstolarna, kanske en Caipirinha sedan dags för en sen middag.

Skiter i att städa, bädda och plocka. Diskar - det är allt.

Ja, det var väl det hele.

Ser väldigt inrutat och förutsägbart ut, men jag gillart.

Hoppas att du också har den sommarledighet som passar dina önskemål.

Jo, Lilla är ju på ridläger och Stora är hemma i stan och jobbar så vi har BF - barnfritt.

Skönt.

Och det blir ju dubbelt roligt sen när man träffar dem och får höra vad de har haft för sig <3

 

Rivierakärringens golf-outfit som retar gallfeber på Sniptanten.

Blåsigt och blåsor med f.d. Pitbull

Blåsigt i dag och blåsor på fötterna så det blir till att vila sig i form till kommande golfrundor.
Har spelat sex dagar i rad, vilket innebär promenad drygt fyra timmar per runda. Inte illa pinkat för en soffpotatis som mig.

ICE får gå ut med sina kompisar själv idag och jag får skriva, läsa, slappa och hänga lite med Lilla och hennes ridkompis innan det bär iväg till ridlägret imorgon.

Men sen blir det golf igen. Sänkningen ligger nära (av handicapet, alltså) så jag får nog lägga en skumpa på kylning.

För dig som legat vaken och oroat dig ;-)
hur mår hon egentligen, Bitchen, kan jag svara: jo, väldigt balanserad och harmonisk. (Förutom en backlash förra veckan när Lilla står framför det knökafulla kylskåpet och i lätt anklagande ton säger att hon försöker hitta något att äta till lunch en egentligen högst oskyldig fråga som jag går igång på som en Pitbull och river i med att det finns, kyckling, pizza, köttfärssås, tortellini, keso!!!)

Det kanske är detta livet jag ska leva: spela golf på dagarna och bara slappa i en solstol med en Gin o Tonic fram tills det är dags för middag.

Men idag alltså chill inne, för det blir mer tillåtet att vara inomhus om vädret inte är så där perfekt.

Oj, vad jag städade den där fönsterbänken innan jag tog fotot. Bort med, plåsteraskar, hudlotion, solglajjor, pappershögar, påsen med nektariner, flytta på förfulande kaffebryggaren och gömma allehanda annan bråte...

Welcome to my Crib!

Orättvisor man får leva med

Man nöter och nöter. Spelar runda efter runda. Kämpar, sliter sitt hår, vill kasta klubban alt. lägga ut hela utrustningen på Blocket.

Då.

Kommer Lilla som inte varit i närheten av en golfklubba på två år. Ställer sig på rangen och sveeeeeper iväg en järnia spikrakt hundra meter med en sving som man skulle kunna döda för.

Livet ÄR orättvist.

Vill ge Jante och Luther fingret

 

Angående mitt krig med mig själv, hur jag är, vad jag säger, hur jag ser ut:

På golfbanan träffar jag så många kvinnor i alla åldrar, former och med olika personligheter och gemensamt för de flesta av dem är att de verkar så säkra i sig själva. De ger fingret åt Jante och ber Luther att dra till varmare breddgrader.

Senast igår. Kerstin, 65, rund och go. Liksom jag med volanger på insidan av låren som exponeras i  kortkort kjol. Gäddhäng som hjälper till att fläkta i hettan på banan.

"Jag är så nöjd med hur jag ser ut, enligt doktorn är jag kärnfrisk, jag tar två gånger av maten och inte tänker jag bli absolutist heller!"

Jag däremot ursäktar att jag har linne på mig (i strid mot golfens dress-code), något som jag lite självironiskt kommenterar med "jag är ju inte direkt någon vårprimör längre". Hehe.

Kan man inte få en dos - en rejäl dos - självkänsla intravenöst?

Eller kan man gå ett boot camp hos dessa golfdamer som alla verkar så trygga?

Hur gör du?

Ser ut som Papphammar

I min nya stråhatt. Är alldeles för tjockskallig så den sitter liksom uppepå skulten istället för runt pannan.

Bild? Nä så roligt ska vi inte ha det.

Papphammarlooken kompletteras med solning i bh och trosor.

Det går utför med Bitchen.

Är det inte det som brukar vara en av orsakerna till skilsmässa: min make/maka slutade bry sig om hur hon såg ut.

Ojdå.

Men rosor är jag bra på!

Mina syskons pappa

Det hela började med ett samtal från sjukhuset i staden söderut. Han hade uppgivit dem som sina närmaste, trots att de inte hade haft kontakt de senaste trettio åren.

Saknaden av det som kunde ha varit, var värst, sa syster. Kontakten mellan far och dotter.

Broder var den som tog det på ett praktiskt sätt: nu måste vi rensa lägenheten så vi blir av med det.

Hon hittar ett block fullt med skisser och tolkar det som en bekräftelse på hans psykiska fragilitet. Men kanske var det bara ett tecken på en konstnärlig ådra, eller ett oskyldigt telefonklotter?

Det får mig att undra. Om jag skulle falla av hastigt och lustigt (och jag bodde ensam) hur skulle man tolka mina spår och efterlämningar?

Min dammiga garderob skulle viska om mitt totala ointresse för kläder och mode. Och ordning. De kläder jag använder hittas istället draperade på olika ställen i sovrummet. Och resten av lägenheten. Rätt tolkning alltså. Alla papper i hög på skrivbordet, samtidigt som väl märkta pärmar gapar tomma i bokhyllan - ytterligare ett bevis för oordning.

Men vad skulle de tro om andra lämningar, de som kommer som ett slags moderna utgrävare?

Jag får nog ta en exkursion där hemma, i förebyggande syfte och rensa bort det allra mest obskyra och det som kan misstolkas.

Vad skulle ditt hem säga om dig?

Lite skönt med regn

Vaknar 11. Vädret ger ren bil, vattnad gräsmatta och blomster och allt vad en torr golfbana behöver. Bra.

Passar på att åka hem en sväng till stan, ICE jobbar, Lilla packar för ridläger och jag laddar ner böcker och tidskrifter på Readly.

 

Vet inte om jag tillhör kategorin HSP, men det kanske finns något test som ger svar...

 

Bodil Malmsten är en av mina idoler. Så jäkla kul, intelligent och reflekterande. Efter att ha sett en intervju med henne om just denna bok blev jag superinspirerad att börja skriva igen.

 

Ja, den här bloggen är har ju delvis som syfte att skriva av mig - både vad gäller känslor och upplevelser men också för själva skrivprocessens skull, att få uttrycka mig i skrift helt enkelt.

 

Om du också hade en regndag i dag så hoppas jag att du också passade på att göra regniga saker.

Finbesök från staaaaan

Ibland får man fint och oväntat främmat.
Stora med boyfriend på grillmiddag.
Många vuxenpoäng på det. Plus att de varit och storhandlat mat tidigare på dagen...
Mysigt att de kom.❤

En doft av semester

Första veckan av fyra på Älggården. Bara vara. Spela golf. Sola. Hålla tummarna för att Stora med boyfriend ska bita huvudet av skam och komma ut och grilla en kväll och kanske-kors i taket - stanna över natten.

Lilla har två veckor här innan hon drar iväg på ridläger. Nu softar hon efter en intensiv handbollsvecka med laget.

De blir la görbra!

Elite Avenyn. Handboll på Heden. Dagen räknar fyra matcher och lika många igår.

Hittills har det regnat fyra eller fem gånger i Blöteborg.

Weiron i ottan satte igång cementblandaren utanför hotellfönstret 06.30.

Hyrcyklarna heter - Styr och Ställ.

Asgarv med handbollsfamiljen. Men även fina samtal om uppväxt, livet, tonåringar, äktenskap. Allvar och skoj i ett svindlande sammelsurium.

Några på Stingkonsert på Liseberg, vi andra intar en bekvämlighetsmiddag på hotellet. Trötta fötter och huvuden, sen blir det nanna kudde.

Noterbart att hoteller döpt frukostmatsalen till Sandbergsrummet.
En fin gest till ICE och mig, tycker jag.

Haj haj!