Man kanske skule bli religiös?

Fotspår i sanden

En man drömde att han gick längs en strand och han gick tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under hans levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under de svåraste och mest ensamma perioder av hans liv.

Detta bekymrade honom och han frågade Gud :

”Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig som mest."

Herren svarade

”Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du bara såg ett par fotspår – då bar jag dig."

Bermudatriangeln

Grå vardag och svårt att komma ur de gamla invanda spåren.

Livet går på autopilot.

Det finns en hel värld därute som bara väntar på att upptäckas och upplevas men mina rörelser sker högst slumpmässigt inom en Bermudatriangel som bara blir snävare och snävare. Ingen styrning.
Så jämrans teatralt!!!

Är det inte så att Bermudatriangeln består av något slags magnetfält som det är svårt att bryta sig ur? Vi säger så. Kan då inte någon vänlig människa slå av strömmen så att magnetfältet försvinner? För jag vet inte om jag klarar detta på egen hand.

Om det bara är novembertristessen som gör sig påmind eller om det är ett långvarigt tillstånd är svårt att veta. Kan inte avgöra om det vore bättre att börja knapra igen och lalla lite mer på ytan eller om en djupdykning är att föredra. De mörka dagarna lockar fram självcentreringen och egoismen:

Hallå! Hela världen kretsar inte runt dig! 

Du får väl börja bry dig lite mer om andra då, så har du inte tid för navelskådande! 

Ta på allvar eller förtränga och leka kvittrande glad som en Sickan Carlssontyp.

Det är frågan.

 

Kul typ hon verkar vara den där Bitchen. Verkligen.