Känsla för compassion

Tänk om man skulle säga samma saker till en nära vän som man säger till sig själv.

Men det var väl för jävla dumt gjort!

Hur kan du bara glömma en sån sak, idiot!

Du är helt värdelös!

Nja, det skulle inte bli så bra va? Men mot sig själv kan man tydligen vara hur hård och skoningslös som helst... Åtminstone jag känner alltför väl igen mig i detta. Och du som läser bloggen kan skriva under på detta, eller hur?

Här är en intressant artikel om en ny bok  som handlar om att ha medkänsla med sig själv. Bland annat så har psykologerna som skrivit boken stöd i forskning för att om man slutar att klanka ned på sig själv så krymper "klanka-ner-centra" i hjärnan och om man dessutom peppar sig själv och ger sig själv compassion så utvecklas de delarna av hjärnan istället!

Med alltför höga krav på prestation upplever hjärnan det som ett hot och man fungerar sämre.

Något att tänka på idag när jag börjar några intensiva dagars pluggande inför första muntliga tentan.
 

Det räcker med good enough, Bitchen.

 

 

Dagens pansjovarning: ökar volymen när det sänds helgmålsringning...

Feminism, fel och Nobel

Såg filmen Flickorna av Mai Zetterling idag på skolan. Den handlar om tre skådespelerskor som slits mellan arbete och familj (läs barn).
Det slår mig att jag är lite i samma situation nu. Efter bara två veckor så känner jag att jag inte är lika tillgänglig för familjen. Det är mycket att läsa och skriva och jag är på Filmhuset fyra dagar av fem.

Säger till  mig själv att "det är min tur nu". Efter att ha jobbat hemma under en längre period, då jag haft möjlighet att plocka och fixa, diskmaskin, tvätt och allmänt pyssel så är jag numera en ganska upptagen kvinna.

Det är nya tider nu och det har jag deklarerat för familjen. Men jag tror att både de och jag har svårt att omedelbart anpassa oss till detta nya. Jag känner mig stressad av att sitta och läsa när de andra fixar mat och till exempel Lilla knorrar när det kommer till disk och tvätt.

Men men, det är kul och det är nytt och idag är det dags att lämna in första analysen och jag får behärska mig för att inte tänka allt för mycket på betyget. Jag är ju för fanken här för att ha kul, det har jag ju sagt till mig själv på skarpen. "Det behöver inte vara nobelprisnivå sörru!"

En annan sak. Jag försöker att bli bättre på att göra fel. Eller nja, jag försöker att bli bättre på att hantera när jag gör fel. Och det fick jag pröva på när jag skickade in fel version av en uppgift till vår seminarieledare. Istället för slutversionen sände jag in någon slags första skiss...

Ok, då har jag gjort DET misstaget.

Men det finns ju så många andra klaver att trampa i...och det kommer nog som ett brev på posten!

Rookie på Filmhuset

Vad kunniga alla verkar. Riktiga nördar. Slänger sig med begrepp som är okända för mig. De verkar ha sett ALLA filmer, och har dessutom klara åsikter. Många måste ha gått gymnasium med filminriktning. Jag känner mig som en rookie.
(Note to self: det gjorde jag även förra gången jag pluggade, så coola ner sig nu...)

Kurslitteraturen var jag sen med att beställa så jag har några hundra sidor att plöja i helgen.

Men kul är det. Att titta på film och framför allt att analysera. Diskussionerna är också givande även om jag redan identifierat några storsnackare som talar på både in- och utandning, totalt ignoranta för halten av allmänintresse i det de säger.

Imorgon blir det att cykla till skolan, vi har ju finbesök i stan.

Hoppas att Kling och Klang sköter sig...